I Västerdalälven var fisket bra med harr upp till 40 cm. "Den gröne" superpuppan var som vanligt det säkraste kortet.
Jag la ut flugan uppströms ett vak och fisken sög ner puppan. Jag lyfte spöt till mothugg och kände tyngden från fisken. Ett kraftigt plask åtföljt av en snabb rusning. När fisken stannar är hela fluglinan ute. Är det storöringen som kör där ute i strömmen?
Jag backar in mot land och lugnare vatten. Fisken går tung i strömmen och sjärtfenan skymtas ibland långt bakom huvudet. Sakta vinner jag hem lina. Efter ytterligare några minuters pumpande har jag fisken innom synhåll.
Den har ett kraftigt huvud, är kanske 80 cm lång och grön med ljusare fläckar. Jag släpper efter och kan dra upp en svårt sargad 3 hg harr.
I Norge var harren nummret större. Tillsammans tog vi sex 40+ harrar med Pelles 47cm i topp. Jag har tyvärr ingen bild på harren men väl en på den utmattade fiskaren.
/
Danican är på gång men fortfarande var det gul forsslända som dominerade.
Som alltid är det lite vemodigt att vända hemmåt men efter tre fina dagar vid älven är det värsta fiskesuget tillfälligt botat.
/Kenneth, Pelle och Gert
